Ultravasan 90 är ett av Sveriges mest speciella långlopp: 92 kilometer trail mellan Sälen och Mora, med tidig gryningsstart, klassisk Vasaloppsmark och en bana som belönar tålamod lika mycket som löpstyrka. Här går jag igenom vad loppet faktiskt innebär, hur banan är upplagd, vad som gäller i 2026 års upplaga och hur du bäst förbereder dig om du vill stå på startlinjen med en plan. För många är utmaningen inte bara distansen, utan att hålla ihop tempo, energi och huvud i många timmar i följd.
Det viktigaste du behöver veta innan startskottet går
- Distansen är 92 km, inte 90, och den går från Berga by i Sälen till Mora.
- Starten går 05.00 den 15 augusti 2026 och loppet har ett maxtak på 2 500 deltagare.
- Banan har sju kontroller, vätska ungefär var femte kilometer och 867 höjdmeter.
- 2026 har loppet SM-status i trail och fem startfållor för bättre flyt.
- Du måste vara minst 17 år och reptiderna vid de sista kontrollerna är viktiga att respektera.
Vad Ultravasan 90 faktiskt innebär
Det här är inte ett vanligt landsvägslopp och inte heller ett rent stiglopp. Ultravasan är en trailtävling i Vasaloppets sommarvecka där du springer hela sträckan från Sälen till Mora på klassisk Vasaloppsmark. Jag ser loppet som ett uthållighetsprov i flera dimensioner: du ska kunna springa länge, äta rätt, hantera kuperad terräng och samtidigt hålla dig lugn när andra går ut för hårt.
En detalj som är värd att känna till är att namnet lever kvar av historiska skäl, men den aktuella tävlingssträckan är 92 kilometer. Det spelar roll, eftersom planering, energi och marginaler ska räknas för 92 km och inte för en kortare ultradistans. Den som förstår det tidigt brukar också göra bättre disponering av hela loppet.
Jag brukar också tänka på det här loppet som en lång, välorganiserad arbetsdag snarare än som ett spontant äventyr. Det är oftast de löpare som accepterar den logiken från början som klarar sig bäst när kilometertalen börjar kännas tunga. Nästa steg är därför att titta närmare på banan och se var den faktiskt sliter som mest.
Banan mellan Sälen och Mora kräver mer än starka ben
Det som gör loppet intressant är variationen. Enligt Vasaloppet består banan av ungefär 60 kilometer skogsväg, 18 kilometer stig, 6 kilometer grus och 6 kilometer asfalt, med totalt 867 höjdmeter. Det är tillräckligt löpbart för att du ska kunna springa mycket, men tillräckligt ojämnt för att fel pacing snabbt ska kännas i låren och magen.
| Del av banan | Vad som brukar hända | Min praktiska läsning |
|---|---|---|
| Starten till Smågan | Adrenalin, tät trafik och risk att öppna för hårt | Spring kontrollerat de första kilometrarna och låt kroppen komma in i rytm. |
| Mellanpartiet mot Evertsberg | Lång, jämn belastning där energiintaget avgör mer än känslan | Ät och drick enligt schema, inte bara när du blir sugen. |
| Sista tredjedelen mot Mora | Mentalt trött, med kontroll vid Oxberg, Hökberg och Eldris | Håll kursen, respektera reptiderna och spara lite i benen till de sista 19 kilometrarna. |
Kontrollerna längs vägen heter Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Där finns dryck, energi, toaletter och sjukvård, och i Evertsberg och Hökberg går det även att få kortare massage. Det är inte pynt runt loppet; det är funktioner som faktiskt avgör om du håller ihop efter timme fem eller sex.
Det är alltså inte ett tekniskt fjällopp där du klättrar hela dagen, men det är heller inte en flack transportsträcka. För många löpare är det just den kombinationen som gör loppet så krävande: tillräckligt löpbart för att locka till för hög fart, tillräckligt långt för att samma fart ska straffa sig senare. Det märks extra tydligt i 2026 års upplaga, där start och logistik har justerats för att ge löparna bättre förutsättningar från början.
Det här gäller i 2026 års upplaga
Här är de praktiska detaljerna som faktiskt styr dagen. Enligt Vasaloppet har loppet SM-status i trail 2026, fem startfållor och ett maxtak på 2 500 deltagare. Det är en signal om att loppet inte bara är stort, utan också mer tävlingsmässigt skarpt än många motionärer först tror.
| Fakta | 2026 |
|---|---|
| Datum | 15 augusti |
| Starttid | 05.00 |
| Startplats | Berga by i Sälen |
| Distans | 92 km |
| Ålder | Från 17 år |
| Höjdmeter | 867 m |
| Tidsgardin | Cirka 15,5 timmar |
| Service | Sju kontroller och vätska ungefär var femte kilometer |
| Reptider | Oxberg 15.50, Hökberg 17.20, Eldris 19.00 |
Starten går gemensamt klockan 05.00, men insläpp sker från 04.30. Du hämtar nummerlappen i Mora eller Sälen dagen före eller på startplatsen, och du kan lämna en dropbag med ombyte till Evertsberg. Jag gillar den lösningen, eftersom den minskar onödig stress för löpare som redan har nog med puls före start.
Startfållorna är indelade efter ambition och förväntad sluttid: elit och SM-elit, SM-klass, under 10 timmar, 10 till 12 timmar samt över 12 timmar. Det gör starten mer hanterbar och minskar risken att många fastnar i samma tempo från första minuten. Om du siktar på prestationsmedalj behöver du springa under 10 timmar som herre och under 11.35.59 som dam. Det säger ganska mycket om hur krävande loppet är, även för vältränade löpare.
Det här är också ett lopp där 2026 års upplaga rymmer SM och veteran-SM i trail, vilket skärper konkurrensen ytterligare. För den som springer som motionär är det ändå inte elitnivån som avgör dagen, utan hur väl du hanterar tempot, magen och de långa mellanpartierna. Nästa steg är därför att översätta allt detta till en träningsplan som faktiskt håller i verkligheten.
Så förbereder du dig för att orka hela vägen
Jag hade inte tränat för att “klara 92 kilometer” i abstrakt mening. Jag hade tränat för att klara de tre saker som fäller flest löpare: för högt tempo i början, för dåligt energiintag och för lite vana vid att springa långt när kroppen redan är trött.
Bygg uthållighet som håller efter timme fyra
För många motionärer fungerar det bra att ha ett långt pass i veckan under en längre uppbyggnadsperiod, gärna med gradvis längdökning. Det behöver inte vara ett maxpass varje gång, men du bör ha flera pass där du varit ute i minst 2,5 till 4 timmar innan tävlingsdagen. Det viktiga är att vänja ben, höfter och huvud vid att arbeta länge utan att bryta ihop när det blir monotont.
Jag brukar också föredra att lägga in några pass där du springer trött, till exempel dagen efter ett lugnt kvalitetspass eller efter ett långt pass med kort återhämtning. Det speglar bättre hur en ultradag faktiskt känns än att bara jaga fräscha ben.
Träna magen lika systematiskt som benen
På den här distansen är energi en färdighet, inte en gissning. Ett rimligt riktmärke för många är att öva upp mot 60 till 90 gram kolhydrater per timme om magen accepterar det, men för en del motionärer är 40 till 60 gram per timme en bättre startpunkt. Poängen är inte att nå en magisk siffra, utan att kunna äta regelbundet utan att bli illamående eller få en dipp efter kontroll.
En enkel modell är att ta små intag var 20:e till 30:e minut i stället för stora stopp en gång i timmen. Vätska måste också tränas in i verklig fart. Som grovt riktmärke hamnar många någonstans kring 400 till 800 milliliter per timme beroende på värme, tempo och kroppsstorlek. Testa det på långpassen, inte på loppdagen.
Läs också: Välj rätt triathlondistans - En guide för alla nivåer
Välj skor och utrustning som fungerar när allt känns halvslitet
Det här är ingen dag för nyheter. Trailskor med bra grepp, strumpor som du vet minskar skav och kläder som fungerar både när det är kyligt i starten och varmare senare är ofta mycket viktigare än att välja det lättaste eller dyraste alternativet. Jag hade också undvikit all utrustning som kräver för mycket pill vid kontrollerna.
Det låter enkelt, men just enkelhet är en fördel på ultradistans. Ju mindre du måste tänka, desto mer kraft har du kvar till löpningen. Nästa fråga är därför vilka misstag som är lättast att göra ändå, trots att man vet bättre.
De vanligaste misstagen på 92 kilometer
Jag ser samma misstag återkomma nästan varje år, och de har sällan med kondition att göra. De flesta haverier börjar med dålig disciplin, inte med dåliga ben.
- För snabb öppning. Om första timmen känns för lätt är det ofta precis så den ska kännas. Det är senare du ska ha nytta av den sparade energin.
- För sena intag. Vänta inte tills du är hungrig eller törstig. Då har du redan tappat kontrollen över loppet.
- Fel prioritering i kontrollerna. Stanna inte längre än nödvändigt, men spring inte igenom heller. Planera exakt vad du ska göra vid varje kontroll.
- Skav som ignoreras. Ett litet skavsår vid 20 kilometer kan bli ett stort problem vid 70. Jag hade alltid tagit små signaler på allvar.
- Att jaga andra löpare. Särskilt i början är det lätt att ryckas med. Din egen plan är nästan alltid bättre än någon annans fart just där.
Det mest förrädiska är att flera av misstagen känns smarta i stunden. Man tror att man sparar tid genom att springa lite hårdare eller byta strategi i farten, men på en lång bana är det ofta motsatsen som händer. Den som vinner mest är ofta den som ser tråkigt jämn ut långt in i loppet.
Om du inser att den typen av disciplin inte passar dig ännu, är det bättre att välja kortare distans och få en bra dag än att spränga planen halvvägs till Mora. Det leder rakt in i nästa fråga: vilken bana är egentligen rätt för dig?
När kortare lopp är ett klokare val
Det är ingen svaghet att välja en kortare distans. Jag skulle tvärtom säga att det ibland är det mest mogna beslutet, särskilt om du saknar erfarenhet av långpass, nutrition under belastning eller flera timmar i kuperad terräng.
| Alternativ | När det passar bäst | Min bedömning |
|---|---|---|
| 92 km | När du vill ha hela ultrautmaningen och redan vet att kroppen tål långa dagar | Störst krav på tempo, mage och mental kontroll |
| 45 km | När du vill ha tydlig trailkänsla men med mindre risk att spricka totalt | Ofta bästa första steget in i loppmiljön |
| 30 km | När du vill få tävlingsvana, banupplevelse och bra träning utan ultrabelastningen | Smart om du främst vill lära känna terrängen och arrangemanget |
Om du tvekar mellan 92 och 45 kilometer brukar jag tänka så här: välj det längre först när du redan har flera långa pass, fungerande energiintag och en tydlig plan för hur du ska disponera de första två tredjedelarna. Annars är det ofta klokare att välja den kortare banan och komma tillbaka starkare nästa år. Det finns mer värde i ett kontrollerat, väl genomfört lopp än i ett ambitiöst försök som faller isär efter Evertsberg.
När du väl har valt rätt distans blir nästa uppgift att springa den på ett sätt som gör att du fortfarande har löpning kvar i benen när Mora närmar sig.
Det som oftast avgör din dag mellan Sälen och Mora
Det som brukar avgöra om dagen blir bra är sällan vem som har bäst toppfart. Det är om du lyckas hålla ihop tre saker samtidigt: jämn ansträngning, regelbundet energiintag och ett lugnt huvud när banan blir lång.
- Starta nästan för lugnt de första 15 till 20 kilometerna.
- Ät innan du känner behovet av att äta.
- Använd kontrollerna som stöd, inte som en ursäkt att tappa rytm.
- Acceptera att vissa partier ska kännas tunga utan att det betyder att allt är fel.
- Tänk i delmål mellan kontrollpunkterna i stället för att stirra dig blind på hela sträckan.
Får du de bitarna rätt blir loppet fortfarande hårt, men det blir också mycket mer hanterbart. Och det är i praktiken det bästa med den här typen av långlopp: att du går i mål med känslan av att ha löst en stor, konkret uppgift, inte bara tagit dig igenom en lång dag.
