Backyard Ultra är en av de mest brutala formerna av ultralöpning, eftersom loppet fortsätter timme för timme tills bara en löpare återstår. Det här är en genomgång av backyard ultra rekord och av vad de faktiskt betyder i praktiken: vilka siffror som gäller just nu, vilka prestationer som har flyttat gränsen och vad en löpare måste klara för att ens närma sig den nivån.
Det viktigaste att ha koll på i Backyard Ultra
- Varje varv är 6,706 kilometer, och du måste vara tillbaka inom en timme för att få fortsätta.
- Herrarnas nuvarande världsrekord är 119 varv, satt av Phil Gore i Australien.
- Damernas nuvarande världsrekord är 95 varv, satt av Sarah Perry i Tennessee.
- Lagrekordet i World Team-formatet är 110 varv, satt av Belgien.
- I Backyard Ultra avgörs resultatet lika mycket av sömn, pacing och energiintag som av ren löpförmåga.
- För att tolka resultaten rätt måste man skilja på världsrekord, kursrekord och lagresultat.
Så fungerar formatet som gör allt så svårt
Formatet är enkelt på pappret men extremt i verkligheten: varje timme startar ett nytt varv på 6,706 kilometer, och du har bara resten av timmen på dig att återhämta dig. Hinner du inte tillbaka i tid är loppet över. Det är just den här mekaniken som gör att loppet inte belönar maxfart, utan den som bäst kan upprepa en kontrollerad prestation i många, många timmar.
Jag tycker att det är viktigt att förstå några grundtermer. Ett yard är helt enkelt ett varv, och den som blir kvar längst efter vinnaren kallas ofta för assisten, alltså den sista löparen som fortfarande fullföljer ett varv men inte går vidare till nästa. Det här är inte ett klassiskt lopp med en fast målportal, utan en serie återkommande starter där kroppen hela tiden måste vara redo igen.
- 24 varv motsvarar 100 miles, alltså 160,9 km.
- 50 varv motsvarar 335,3 km.
- 100 varv motsvarar 670,6 km.
Det är också därför 24 varv blir den första stora milstolpen. Där passerar man hundramilesgränsen, och först efter det börjar loppet på allvar skilja de starka ultralöparna från de verkligt uthålliga. När man ser det så blir rekordtabellen mycket mer intressant, för då handlar det inte längre om enstaka stora dagar utan om att hålla ihop ett helt system av fart, återhämtning och disciplin.
De aktuella världsrekorden just nu
Om man vill tolka resultaten rätt måste man skilja mellan världsrekord, lagrekord och kursrekord. Ett världsrekord säger vad som är högst uppnått globalt i formatet, medan ett kursrekord bara gäller en viss bana. Därför kan två lopp vara historiskt starka utan att det ena automatiskt ersätter det andra.
| Kategori | Resultat | Namn | Plats och datum | Vad det betyder |
|---|---|---|---|---|
| Herrar | 119 varv | Phil Gore | Dead Cow Gully, Queensland, 26 juni 2025 | Nuvarande herrvärldsrekord och referensen alla andra resultat jämförs med. |
| Damer | 95 varv | Sarah Perry | Tennessee, 21 oktober 2025 | Nuvarande damvärldsrekord, och ett tydligt tecken på hur mycket nivån har höjts. |
| Lag | 110 varv | Merijn Geerts, Ivo Steyaert och Frank Gielen | Belgien, 19 oktober 2024 | Lagrekordet visar hur långt tre löpare tillsammans kan pressa formatet i World Team-varianten. |
Det som sticker ut för mig är inte bara siffrorna utan spridningen mellan dem. Herrrekordet ligger nu nära 800 kilometer, damrekordet runt 637 kilometer, och lagnivån har passerat 737 kilometer i ett format där alla ändå springer på samma grundregler. Det säger något om hur djupt specialiserad sporten har blivit.
De lopp som verkligen flyttade gränsen
Det är inte alla starka Backyard Ultra-resultat som blir historiska. Vissa lopp blir viktiga för att de sätter nytt världsrekord, andra för att de visar hur snabbt nivån kan flyttas, och några för att de bekräftar att ett visst lopp är en riktig referensbana. Det här är de prestationer jag tycker är mest värda att ha i huvudet.
| Prestation | Resultat | Varför den sticker ut |
|---|---|---|
| Phil Gore, Dead Cow Gully 2025 | 119 varv | Nuvarande världsrekord och ett lopp som visar hur långt en löpare kan gå när allt sitter i flera dygn. |
| Łukasz Wróbel, Legends Backyard Ultra 2025 | 116 varv | Bröt dåvarande världsrekordet och visade att gränsen fortfarande gick att flytta ganska snabbt. |
| Phil Gore, Big's Backyard Ultra 2025 | 114 varv | Starkaste enskilda Big's-loppet den säsongen och en påminnelse om att världsnivån är brutal även utan nytt rekord. |
| Sarah Perry, Big's Backyard Ultra 2025 | 95 varv | Nuvarande damvärldsrekord och ett genombrott som flyttade nivån tydligt uppåt. |
| Belgien, World Team Championship 2024 | 110 varv | Lagrekordet visade hur extremt stark tätheten blivit i toppen, inte bara hos enstaka löpare. |
| Harvey Lewis, Big's Backyard Ultra 2023 | 108 varv | Ett tidigare riktmärke som länge definierade vad som var möjligt på Big's. |
Det jag läser ut av de här resultaten är att Backyard Ultra inte längre handlar om en enda ikonisk superprestation. Rekorden kommer nu från flera olika lopp, olika länder och olika tävlingsmiljöer. Det är ett tecken på att sporten mognar, men också på att toppskiktet har blivit bredare. Nästa steg blir därför att förstå hur de här loppen faktiskt byggs.
Det som avgör om ett rekordlopp håller hela vägen
Farten måste vara snål, inte spektakulär
I ett backyardlopp finns det nästan ingen belöning för att springa snyggt snabbt i början. Det som spelar roll är hur lite energi du lägger per varv och hur mycket marginal du lämnar till nästa timme. Om du sparar bara två minuter per varv jämfört med en mer aggressiv öppning, blir det över tre timmar extra återhämtning i ett lopp som varar i 95 timmar. Det är en enorm skillnad.
Jag brukar därför se rekordlopp som ett test i ekonomisk löpning. Den som går ut för hårt köper sig ofta problem senare: högre puls, sämre mage, tyngre steg och sämre beslut. I den här sporten kommer övermod nästan alltid med ränta.
Sömn blir ett taktiskt verktyg
Det går inte att prata om rekord utan att prata om sömn. Efter ett dygn eller två börjar kroppen svara långsammare, och då räcker det inte att bara vara mentalt stark. De bästa löparna väntar inte tills de är helt söndertrötta, utan planerar kort vila innan kraschen kommer. Ofta är det bättre med en kontrollerad paus på 5 till 15 minuter än att försöka vara hjälte och sedan tappa en hel timme i kaos.
Det här är också en av anledningarna till att Backyard Ultra känns så annorlunda jämfört med vanliga ultralopp. Du återhämtar dig inte efter att loppet är klart, utan mellan varje ny start. Det är en liten men avgörande skillnad.
Mat och vätska måste fungera när kroppen blir trött
När loppen går in i andra dygnet blir energiintag nästan lika viktigt som löpningen i sig. Små, täta intag fungerar ofta bättre än stora måltider, och många löpare ligger bra runt 60 till 90 gram kolhydrater i timmen, justerat efter mage och intensitet. Jag ser ofta att det som avgör inte är om löparen äter mycket, utan om hen kan fortsätta äta utan att få problem.
Vätska och salt måste också vara planerade i förväg. För lite vätska gör benen stumma och huvudet segt, men för mycket vätska eller för tung mat kan slå ut magen. I ett rekordlopp blir det därför inte bara en nutritionfråga, utan en logistikfråga.
Läs också: Prag Halvmaraton - Din guide till ett lyckat lopp
Bana och väder kan vända loppet
Alla Backyard-lopp är inte lika. En platt bana med bra underlag är något helt annat än en kuperad eller lerig runda i värme, regn eller kyla. Därför är det missvisande att jämföra endast kilometer utan att se på förutsättningarna. Samma kropp kan få helt olika resultat beroende på hur snällt eller brutalt underlaget är.
Det är också här crewet blir viktigt. Snabba skobyten, torra strumpor, pannlampa, jacka, antiskav och tydliga rutiner sparar minuter som annars försvinner i varje varv. På toppnivå är det sällan en enda stor detalj som avgör, utan en rad små saker som antingen fungerar eller inte fungerar över flera dygn.
Så skulle jag förbereda en löpare mot ett backyardlopp
För en svensk löpare skulle jag börja mycket mer ödmjukt än många tror. Målet är inte att tänka på 100 varv från dag ett, utan att bygga ett system som klarar monotoni, sömnbrist och upprepade starter. För de flesta är 24 varv ett rimligt första riktmärke, eftersom det redan kräver ett helt dygn av disciplin.
- Bygg uthållighet i block. Två långpass i rad lär kroppen mer om Backyard Ultra än ett enstaka monsterpass. Jag hade hellre sett kontrollerade dagar på 3 till 4 timmar än att någon kör sönder sig en gång och sedan tvingas vila för länge.
- Träna på samma varv flera gånger. Backyard Ultra handlar om upprepning, inte variation. En platt 5 till 10 kilometersloop på grusväg eller motionsspår är ofta bättre träning än teknisk terräng.
- Öva nattpass innan tävlingsdagen. Det är stor skillnad mellan att springa trött i dagsljus och att springa när hjärnan vill stänga av. Nattlöpning avslöjar snabbt om du har rutiner som håller.
- Testa energiintaget tidigt. Vänta inte tills magen protesterar i ett riktigt lopp. Om du vet vad du tål runt 60 till 90 gram kolhydrater i timmen blir loppet mycket mer förutsägbart.
- Träna crewet lika noggrant som benen. Ett bra stödteam ska kunna göra byten, fylla flaskor och ge rätt saker utan stress. I Backyard Ultra är det nästan ett eget prestationsområde.
- Sätt stoppregler i förväg. Smärta, sömn och skav kan tolereras olika av olika löpare, men beslutet blir bättre om du bestämmer gränserna innan start.
Det här är också skälet till att jag tycker formatet passar bra för löpare som gillar struktur. Du behöver inte vara snabbast i världen. Du behöver vara bäst på att upprepa en hanterbar timme, om och om igen, utan att tappa kontrollen.
Det jag läser ut av rekordnivån just nu
Det mest intressanta med läget just nu är att Backyard Ultra har gått från att vara en nischad nyfikenhet till att bli en sport där rekordnivån flyttas i tydliga steg. Herrarnas 119 varv, damernas 95 och lagrekordet på 110 visar att gränserna inte längre är teoretiska. De har blivit praktiska mål för löpare som vet exakt hur mycket disciplin sporten kräver.
Om jag ska koka ner allt till en sak blir det denna: i Backyard Ultra vinner inte den som springer hårdast först, utan den som förlorar minst kapacitet per timme. Det är därför resultaten är så fascinerande att följa, och därför de säger så mycket om uthållighet, nervstyrka och smart förberedelse. Nästa rekord kommer sannolikt inte att komma ur ren slump, utan ur ännu bättre pacing, bättre crewarbete och ännu mer exakt återhämtning mellan varven.
