Det här behöver du ha koll på innan start
- Banan är 42 195 meter och kontrollmätt enligt gällande regler.
- Starten sker på Lidingövägen utanför Östermalms IP, och målet är på Stockholms Stadion.
- 2026 års bana går i tre loopar, vilket gör att vissa citypartier springer du två gånger.
- De tuffaste partierna kommer tidigare än förr: Katarinavägen, Hornsgatan/Lundagatan och Västerbron.
- Det finns 13 vätskestationer och 10 energistationer, men du bör ändå planera din egen näring.
- Maximal sluttid är 6 timmar och 30 minuter, med fyra tydliga cut-off-punkter längs vägen.
Så är banan uppbyggd
Jag brukar läsa maratonbanor i tre nivåer: hur de är dragna, hur de känns i benen och var de kan straffa ett för offensivt upplägg. Stockholm Marathon 2026 är ett bra exempel på varför den ordningen spelar roll. Banan är byggd som tre loopar som binds ihop av en citysträckning, och det gör att du får en upplevelse som är mer varierad än en klassisk fram-och-tillbaka-bana.
Enligt Stockholm Marathon är banan 42 195 meter lång och varje kilometer är tydligt markerad. Det låter som en självklarhet, men på en stadsmaraton med mycket publik, brott i rytmen och flera upprepade partier blir den typen av tydlighet viktigare än många tror. Du springer inte bara ett lopp, du springer också en sekvens av olika stadsrum som kräver lite olika typ av fokus.
| Del av loppet | Ungefärliga kilometer | Vad du springer igenom | Vad det betyder i praktiken |
|---|---|---|---|
| Första loopen | 0-10 km | Östermalm, city, Gamla Stan och in mot Djurgården | Mycket energi, ganska trångt i början och lätt att springa för fort |
| Andra loopen | 10-21 km | Djurgården och åter mot Slussen | Ofta den mest rytmiska delen om du håller igen i starten |
| Tredje loopen | 21-34 km | Slussen, Södermalm, Västerbron och Kungsholmen | Här avgörs mycket av löparens uthållighet och tålamod |
| Avslutningen | 34-42,195 km | Tillbaka mot city, Sturegatan och Stadion | Mentalt tungt men tydligt om du har sparat kraft |
Det är också värt att notera att sträckan mellan 3 och 10 kilometer samt mellan 34 och 41 kilometer springer du två gånger. Det gör att banan blir lättare att läsa när du väl har varit igenom den en gång, men det betyder också att det blir enklare att överskatta hur lätt de sista kilometrarna kommer att kännas. Runt Gamla Stan och vid de mest centrala delarna ska du dessutom räkna med trängre passager och lite mer ojämnt underlag, så där lönar det sig att hålla blicken några meter framför fötterna i stället för att jaga varje lucka.
Det som skiljer 2026 års upplaga från det mer traditionella upplägget är framför allt rytmen. Vasagatan leder löparna rakt ned mot Gamla Stan, Södermalm går för första gången tvärs genom SoFo och Kungsholmen får en längre publikvänlig sträcka längs Norr Mälarstrand. För mig gör det banan mer läsbar som löpare, men också mindre förlåtande om du går ut för hårt. Och det leder direkt till de partier som faktiskt avgör hur loppet känns.
Backarna som faktiskt avgör loppet
Det är lätt att titta på Stockholm Marathon och tänka att det mest handlar om stadskänsla. Det stämmer, men bara delvis. De avgörande sektionerna är fortfarande backarna, och de ligger placerade på ett sätt som gör dem mer taktiskt viktiga än dramatiska. Jag skulle säga att det här är en bana där små lutningar och fel tempo kostar mer än man anar.
Narvavägen sätter tonen tidigt
Redan på första varvet kommer Narvavägen som en nästan 600 meter lång uppförslutning med cirka 2-3 procents lutning. Det är inte brutalt, men det är tillräckligt mycket för att störa rytmen om du springer med för hög puls från start. Min erfarenhet är att många försöker "vinna tillbaka" det som känns som gratis fart i citypartierna innan, och då blir Narvavägen en varningssignal i stället för en träningsbacke. Här ska du hålla steg och andning, inte jaga sekunder.
Katarinavägen och Lundagatan kommer när benen är trötta
Efter Slussen väntar Katarinavägen, som är en full kilometer uppför. Den börjar brantare och planar sedan ut, vilket gör att det är lätt att öppna för aggressivt precis när man borde vara återhållsam. Senare kommer Lundagatan, som är loppets högsta punkt, följd av en lika tydlig utförsbacke. Det är en sektion där löpare ofta antingen pressar för mycket uppför eller släpper för mycket utför. Jag tycker att båda misstagen kostar mer än ett kontrollerat jämnt steg.
Läs också: Kåsjön Trail - Din guide till loppet och smart löpning i terrängen
Västerbron och sista kilometern kräver tålamod
Västerbron är fortfarande en nyckelpunkt, även om den numera närs lite mer skonsamt via Långholmsgatan. Det gör att bron känns mer hanterbar än i äldre upplagor, men den är inte gratis. Efter bron kommer partierna på Kungsholmen och senare återvändandet mot city, där det gäller att inte bli lurad av att benen plötsligt får lite lättare löpning. Sista kilometern upp mot Stadion börjar dessutom på Sturegatan och avslutas först en bit längre fram, vilket betyder att du får ett sista mentalt test precis när du helst vill känna att allt är klart. Det är ett snyggt avslut, men inte ett snällt avslut, och därför passar det bra att prata om hur loppet bör disponeras.
Så skulle jag lägga upp tempot
Om jag skulle springa den här banan för en bra tid skulle jag tänka i faser, inte i ett enda snitt av kilometertid. Stockholm Marathon-banan belönar löpare som kan hålla igen utan att bli passiva. Den straffar däremot den som låter känslan av fart i citypartierna styra för mycket.- 0-10 km - Spring kontrollerat, särskilt genom de första trånga kilometrarna. Det är normalt att det känns lättare än det borde, och just därför ska du inte gå på impuls.
- 10-21 km - Här vill jag hitta ett stabilt maratonlås. Djurgården är den del där många springer bäst om de inte stressar fram fart. Tanken är att samla energi, inte att bevisa något.
- 21-34 km - Nu kommer banans verkliga prövning. Spring uppför på ansträngning, inte på fart, och låt utförslöpningen hjälpa dig utan att du bromsar i onödan.
- 34-42,195 km - Sista delen är mycket enklare om du har sparat lår, andning och fokus. Här är det ofta smartare att tänka kadens och rytm än att stirra på klockan varje minut.
För löpare som vill använda farthållare finns alternativ från 3:00 till 5:45, och det är faktiskt en bra idé på en bana som denna. Jag hade dock inte följt en farthållare blint uppför backarna; jag hade använt den som ram, inte som tvångströja. Det fina med banan är att den går att springa jämnt om du respekterar dess svängningar, och det är precis den typen av små beslut som gör störst skillnad.
Mellantider, vätska och tidsgränser
Det här är den del många gärna hoppar över när de tittar på banan, men jag tycker att den är minst lika viktig som höjdkurvan. Ett maraton avgörs inte bara av benstyrka utan av logistik: var du tar vätska, när du tänker äta och hur du hanterar tidsgränserna om loppet blir längre än planerat. Enligt Stockholm Marathon finns det 13 vätskestationer och 10 energistationer, vilket är tillräckligt för ett välfungerande upplägg - men bara om du vet när du själv behöver dem.
| Praktisk punkt | Vad den betyder | Hur jag hade tänkt |
|---|---|---|
| Mellantider | Visas vid 5, 10, 15, 20, 21,1, 25, 30, 35 och 40 km | Bra kontrollpunkter, men kom ihåg att klockorna utgår från 12:00 |
| Startvågor | Start kl 12:00, 12:08 och 12:16 | Om du startar senare måste du justera de visade tiderna |
| Maximalt lopp | 6 timmar och 30 minuter | Räkna inte med att "ha lite marginal" om du ligger på gränsen |
| Cut-off 1 | 21,1 km i Slussen senast 15:35 | Halvvägs ska du redan ha kontroll på energin |
| Cut-off 2 | 27 km på Heleneborgsgatan senast 16:25 | Här börjar de flesta känna att dagen blivit lång |
| Cut-off 3 | 32 km på Fleminggatan senast 17:15 | Om du ligger efter här är det dags att sluta jaga och börja rädda loppet |
| Cut-off 4 | 35,5 km vid Vasagatan/Tegelbacken senast 17:45 | Sista verkliga kontrollen innan avslutningen mot Stadion |
En detalj som är lätt att missa är att mellantiderna i klockorna utgår från första startskottet. Startar du i andra eller tredje vågen behöver du alltså dra bort 8 respektive 16 minuter för att få rätt referens. Det är en liten sak på pappret, men den kan hjälpa dig att undvika både övermod och panik. Och om du vill springa smart på just den här banan är det precis den typen av små beslut som gör störst skillnad.
Vem den här banan passar bäst för
Jag tycker att 2026 års bana passar fler löpare än man kanske tror, men den passar inte alla på samma sätt. Den som gillar stadsbana, publik och variation kommer att trivas bra. Den som däremot vill ha en så rak och platt maratonupplevelse som möjligt kommer att känna att banan kräver lite mer tålamod och lite mer respekt.
För debutanter är det här en bana som fungerar om målet är att få en stark helhetsupplevelse och springa klokt, inte att rusa efter en exakt sluttid från första kilometern. För mer erfarna löpare är banan intressant eftersom den erbjuder flera naturliga lägen att arbeta med fart, framför allt på de flackare delarna av Djurgården, Kungsholmen och de längre citysträckorna. Jag skulle inte kalla den en rekordbana i ren mening, men jag skulle absolut kalla den springbar för bra tider om du accepterar dess karaktär i stället för att försöka tvinga den till något den inte är.
Det gör också att uppladdningen bör spegla banprofilen. Långa pass med små fartvariationer, backar på 2-3 procent och träning där du springer på trötthet efter halva långpasset gör mer nytta här än många "snabba" nyckelpass på bana. Och det leder till den sista delen jag själv hade prioriterat inför start.
Det jag hade gjort dagarna före start
Om jag bara fick välja tre saker att förbereda för just den här banan skulle det vara följande: först, bestämma en tydlig fartgräns för de första 10 kilometrarna; sedan, planera vätska och energi runt de stationer som ligger före de stora backarna; och till sist, acceptera att sista milen handlar om att hålla ihop löpningen, inte om att "ta igen allt".
Det är den här typen av bana där du vinner mest på att springa med disciplin. Respektera Narvavägen, släpp inte fokus i Slussen, låt Västerbron kosta lite mindre än den känns och spara en sista växel till Sturegatan mot Stadion. Gör du det får du en maratonupplevelse som är både storslagen och väl disponerad, och det är precis det som gör Stockholm Marathon så speciellt.
