BAMM 2026 - Din guide till fjällorientering i Riksgränsen

I 2026 avgörs Björkliden Arctic Mountain Marathon den 14–15 augusti i Riksgränsen, och det är ett lopp där orientering, uthållighet och fjällvana väger lika tungt som ren löpfart. För mig är det just kombinationen som gör tävlingen intressant: du måste kunna springa, tänka och samarbeta när terrängen blir brant, vädret skiftar och ett enda vägval kan avgöra hela dagen. Här går jag igenom vad loppet innebär, hur klasserna skiljer sig åt och hur du förbereder dig på ett sätt som faktiskt hjälper ute i fjällen.

Vad loppet faktiskt går ut på

BAMM är inte ett vanligt maraton med asfaltsfokus eller ett traditionellt traillopp där den snabbaste farten nästan alltid vinner. Det är i stället en tvådagars fjällorientering där lag om två tar sig fram genom fjällmiljö, väljer väg själva och måste tänka lika mycket på navigation som på löpning. Det är den kombinationen som gör tävlingen så speciell.

Jag brukar beskriva den här typen av lopp som ett test av flera färdigheter samtidigt. Du behöver uthållighet för att orka dag två, teknik för att hantera sten, vad och brant terräng, och ett lugn nog att inte börja gissa när kartan blir svårare att läsa. I praktiken är det ofta de lag som håller huvudet kallt som gör de bästa prestationerna, inte nödvändigtvis de som springer hårdast de första timmarna.

Det är också viktigt att förstå att tävlingen är skapad för fjällmiljö, inte för snabba cityben. Det betyder större variation i fart, mer gång i stigningarna och mer tid på fötterna än många först räknar med. Därför är frågan inte bara hur fort du springer, utan hur väl du kan disponera två hela dagar i fjällen. Nästa steg blir därför att förstå hur upplägget fungerar i praktiken.

Så fungerar tävlingen över två dagar

Upplägget är tydligt men tufft. På fredagsmorgonen får lagen kartor och banor och kan börja planera sina vägval innan gemensam start. Därefter väntar fjällen, kontrollpunkterna och ett nattläger där alla övernattar i tältläger. Dag två startar sedan som jaktstart för de främsta lagen, vilket betyder att den som leder går ut först och de andra följer efter utifrån resultatet från dag ett.

1. Du får karta och bana och behöver tänka igenom vägvalen redan före start.
2. Ni startar tillsammans och orienterar er genom fjällterrängen till nattlägret.
3. Ni övernattar ute, återhämtar er så gott det går och förbereder dag två.
4. Ledande lag startar först dag två, medan övriga startar utifrån sin placering.
5. Målgång sker i Riksgränsen, där återhämtning och prisutdelning väntar.

Det här gör loppet intressant ur ett taktiskt perspektiv. Dag ett ska inte springas som om du försöker vinna ett 10-kilometerslopp på väg. Du måste komma fram snabbt nog för att hålla dig med i tävlingen, men också smart nog för att inte spränga kroppen eller tappa kartkontrollen inför dag två. Det är här många överskattar ren löpfart och underskattar logistiken kring två dagar ute i fjället. Därför är nästa fråga naturlig: vilken klass ska man egentligen välja?

Vilken klass som passar din nivå

Arrangörens klasser är byggda för olika erfarenhet och olika grad av fjällvana. Det är bra, för det här är inget lopp där alla kan kasta sig in på samma nivå och hoppas att benen löser resten. Jag tycker att valet av klass säger mycket om hur väl du förstår din egen kapacitet i terräng, inte bara hur snabbt du springer på slätt underlag.

Min tumregel är enkel: välj den klass där du kan hålla ett lugnt, kontrollerat tempo när du redan har varit ute i flera timmar. Om du måste chansa dig fram mentalt redan på ett långpass i kuperad terräng är steget till nästa klass ofta för stort. Det leder oss in på det som gör störst skillnad i förberedelserna: träningen inför just fjällterräng.

Så förbereder jag löpningen inför fjällterräng

Den här typen av lopp kräver mer än vanlig löpvolym. Jag vill se löpare som kan hålla ihop kroppen i uppförsbackar, springa avslappnat när underlaget tillåter det och samtidigt orka tänka klart efter flera timmars ansträngning. Det är därför jag alltid försöker bygga förberedelserna runt verklig tid på fötterna, inte bara intervaller på bana.

Bygg uthållighet för långa dagar

Det viktigaste är att vänja kroppen vid längre pass i kuperad terräng. Ett långt pass i veckan, gärna 2–4 timmar beroende på nivå, ger mer relevans här än ännu ett kort fartpass. Jag gillar också att lägga in två längre dagar i rad ibland, eftersom det liknar känslan av att starta dag två med redan trötta ben.

Träna på backar och nedförslöpning

Uppförsbackarna avgör ofta hur mycket energi du har kvar senare, men nedförslöpningen sliter också mer än många tror. Låren får ta mycket stryk när underlaget är stenigt, och det är först då du märker om du har tränat styrka och tålighet tillräckligt. En bra modell är att kombinera backpass med lugn terrängspringning nedför, så att kroppen lär sig växla utan att låsa sig.

Öva orientering när du redan är trött

Det räcker inte att kunna läsa karta i lugn miljö. Du behöver kunna göra det när pulsen är hög, andningen är tung och benen börjar bli stumma. Därför är det smart att lägga in orienteringsmoment efter ett löppass eller i slutet av ett längre terrängpass. Det lär dig att behålla fokus när du annars hade börjat slarva.

Läs också: Sylvesterloppet Vänersborg - Din guide för 8 km succé

Testa paketet du faktiskt ska bära

Det spelar stor roll hur ryggsäcken sitter och hur mycket den skaver när du springer i flera timmar. Arrangörens egen information visar att packningen ofta landar någonstans runt 4–8 kilo, och det är fullt tillräckligt för att förändra löpsteget om du inte har testat den i förväg. Jag skulle aldrig gå in i ett sådant lopp med ny ryggsäck, nya skor och ny energiplan samtidigt.

Om du tränar med den här logiken blir steget till tävlingsdagen mycket mindre. Men träning är bara halva ekvationen, för i fjällen avgör utrustning och säkerhet ofta om du kan genomföra loppet med kontroll eller inte.

Utrustning, energi och säkerhet som faktiskt gör skillnad

Det fina med fjällorientering är att utrustningen inte behöver vara avancerad, men den måste vara rätt. Jag brukar tänka att allt som sparar energi, minskar risken för misstag eller gör att du håller värmen när vädret vänder är värt sin vikt. Det som bara ser imponerande ut på startlinjen är däremot ofta onödigt.

• Skor med riktigt grepp är viktigare än lättviktsfilosofi, eftersom sten kan bli förrädisk när det regnar och snöfält eller isfläckar kan dyka upp.
• Kartan är en arbetsyta, inte en dekoration. Arrangören uppger en skala på 1:25 000 och ekvidistans på 10 meter i 2026 års upplägg, vilket gör höjdkurvorna centrala för vägvalen.
• GPS är inte ett navigationshjälpmedel i tävlingen. Den får följa med för spårning eller nödläge, men inte för att hitta rätt väg.
• Mobilnätet kan vara osäkert, så utgå inte från att du kan lösa problem via telefonen ute på banan.
• Väderberedskap betyder extra lager, handskar och något som klarar snabb nedkylning om vind eller regn slår till.
• Mat och vätska ska planeras i förväg, inte improviseras när du redan är slut.

Säkerhetsmässigt är den viktigaste principen att hålla ihop laget och undvika onödiga risker. Arrangören är tydlig med att terrängen kan innehålla branter, jokkar, glaciärer och snöfält, och att vädret snabbt kan göra vissa vägval olämpliga. Jag tycker också att det är klokt att läsa kontrollen noggrant och aldrig stressa förbi något moment, eftersom ett missat kontrollerat stämplingstillfälle kan bli dyrt. När utrustning och säkerhet sitter på plats blir nästa utmaning att undvika de vanligaste misstagen.

De vanligaste misstagen jag ser i den här typen av lopp

De flesta problem i fjälllopp uppstår inte för att löparen är dålig, utan för att förväntningarna är fel. Man tror att det ska kännas som ett långt traillopp, men det är mer komplext än så. Det är därför jag brukar leta efter samma återkommande misstag varje gång någon förbereder sig för ett lopp som det här.

• Att öppna för hårt dag ett. Du kan vinna minuter tidigt och förlora timmar senare.
• Att lita för mycket på känsla. I dimma, regn eller stökig terräng räcker inte magkänsla långt.
• Att äta för sent. När hunger eller energidipp redan har kommit är du sent ute.
• Att bära för mycket eller för lite. Överpackning kostar energi, men underpackning skapar stress och risk.
• Att inte träna som lag. I ett tvåmannalag måste kommunikationen fungera även när båda är trötta.
• Att ignorera vädret. I fjällen är det ofta smartare att välja ett säkert, lite längre vägval än att chansa på en kort linje som bara ser snabb ut på kartan.

Det mest underskattade misstaget är ändå att börja dagen utan plan för hur man ska disponera kraften. I ett lopp där båda dagarna spelar roll räcker det inte att vara pigg en timme; du måste vara användbar som löpare och lagkamrat länge. Det leder mig till den sista delen, där jag samlar det som brukar avgöra om dagen blir kontrollerad eller kaotisk.

Det som brukar avgöra om du kommer i mål med kontroll

Om jag skulle koka ner förberedelserna till en enkel checklista inför Riksgränsen skulle jag fokusera på tre saker: hållbar fart, tydlig navigation och stabil energi. Allt annat är sekundärt så länge de tre fungerar. När de faller på plats blir loppet fortfarande hårt, men det blir hanterbart på ett sätt som låter dig fatta bra beslut hela vägen.

• Bestäm innan start vilket tempo som är hållbart i uppförsbackar, inte bara på plant underlag.
• Öva på att läsa kartan snabbt och säkert, även när du är andfådd.
• Planera maten som ett schema, inte som ett löst löfte om att äta mer senare.
• Kom överens med lagkamraten om hur ni kommunicerar när någon av er börjar bli sliten.
• Se till att utrustningen är testad i samma skor, samma ryggsäck och helst i liknande terräng.

Det är just därför BAMM lockar så många löpare som vill ha mer än bara ett vanligt lopp: det belönar den som kan kombinera kropp, huvud och fjällvana i samma prestation. Tar du med dig rätt klassval, rätt packning och ett lugnare tankesätt på banan har du betydligt bättre chans att få en stark upplevelse och inte bara en tuff dag.