BAMM utrustning - Packa rätt för fjället och undvik straff!

BAMM ställer helt andra krav på utrustningen än ett vanligt fjällopp. Här handlar det om att kunna springa, navigera och sova säkert i två dagar i arktisk terräng, med väder som kan slå om snabbt. I den här genomgången går jag igenom vad som faktiskt krävs, hur kraven skiljer sig mellan distanserna och hur jag skulle packa för att undvika både stress och tidsstraff.

Vad bamm utrustning egentligen betyder i praktiken

Det här är inte en vanlig checklista för pannlampa och vätskebälte. I årets upplaga utgår arrangören från att du kan bära både säkerhet, sömn och självförsörjning själv, och det är just därför utrustningen betyder så mycket som den gör. Du ska kunna ta dig igenom fjället även när det blir kallt, blött, mörkt eller blåser upp.

Det som många missar är att BAMM inte belönar den som bara packar lättast, utan den som packar tillräckligt smart. Björklidens regler är tydliga: obligatorisk utrustning ska med hela vägen, och kontrollen görs vid målgång. Det är också där man ofta ser misstaget i efterhand, när något litet har glömts bort och plötsligt kostar både tid och fokus. Nästa steg är därför att skilja på vad som ändras mellan klasserna och vad som faktiskt är lika för alla.

Så skiljer sig kraven mellan 30, 50 och 70

Jag brukar tänka på BAMM-distanserna som tre olika nivåer av självständighet, inte bara tre olika längder. 30:an är fortfarande ett hårt fjällopp, men där får du lite avlastning i nattlogistiken. På 50 och 70 är du betydligt mer egenförsörjande, och det märks både i ryggsäcken och i hur noggrant du behöver packa.

Det viktiga här är att inte övertolka 30:an som “lätt”. Den är bara lite mindre tung i den del som annars sliter mest: nattbivacken. Allt annat måste fortfarande fungera om vädret blir sämre än prognosen. Det är den insikten som leder vidare till den personliga packningen, där detaljerna avgör hur tryggt loppet faktiskt blir.

Den personliga packningen som måste fungera även när det blir blött

Om jag bara fick välja en sak att vara petig med inför BAMM så är det den personliga utrustningen. Här finns ingen plats för “ungefär rätt” eller “det borde fungera”. Det är specifikationerna som räknas, och flera av dem är ovanligt exakta. Det handlar inte bara om att ha rätt prylar, utan om att ha rätt variant av prylarna.

• Sovunderlaget är en vanlig miss. Det ska vara minst 5 mm tjockt och ge ordentligt skydd mot markkyla.
• Kompass i klockan räknas inte som godkänd kompass.
• Mobilen ska ha rätt säkerhetsappar, men får inte användas som navigationsverktyg i loppet.
• Vattentät packning är inte en detalj, det är en förutsättning. All obligatorisk utrustning ska ligga i vattentäta påsar.

Det här är också skälet till att jag alltid rekommenderar att man packar sin personliga utrustning i två lager: först funktion, sedan skydd. Funktion betyder att du kommer åt den när du behöver den. Skydd betyder att den fortfarande fungerar när säcken har blivit blöt, tryckt eller smutsig. När den biten sitter är det dags att titta på lagets gemensamma utrustning, där misstag ofta blir ännu dyrare.

Teamutrustningen som gör nattlägret hanterbart

Lagets utrustning är den del som brukar avgöra om natten blir återhämtning eller ren överlevnad. Det handlar inte om lyx, utan om att båda i laget kan hålla värme, få i sig varm mat och hantera småproblem utan att de växer. Här är det bättre att vara lite för robust än lite för minimalistisk.

För BAMM 30 finns dessutom en särskild logistik: arrangören transporterar tält och två sovsäckar till nattlägret, och de ska packas i en 60-liters plastpåse med endast den utrustningen i. Det är en liten detalj som är lätt att missa, men den gör stor skillnad på plats. Nästa fråga blir därför hur man packar resten så att allt håller när vädret växlar.

Så packar jag för fjällväder och kontroll vid målgång

Jag brukar dela upp packningen i tre nivåer: det som måste fungera på kroppen, det som måste fungera i säcken och det som måste fungera om loppet blir längre, kallare eller blötare än planerat. Det låter enkelt, men det är just den här sorteringen som gör att man slipper rota runt efter rätt plagg när fingrarna redan är kalla. I fjällmiljö är det dessutom klokt att utgå från att prognosen kan vara rätt i dalen och fel uppe på kalfjället.

• Packa allt obligatoriskt i vattentäta påsar. Det minskar risken att ett viktigt plagg blir oanvändbart efter första regnskuren.
• Ha ett torrt byte lätt åtkomligt. Underkläder, mössa och handskar ska inte ligga längst ner i säcken.
• Planera för extra energi. Reglerna kräver nödranson, men i praktiken behöver du mat som räcker hela loppet.
• Lägg extra vikt på handskar och värmelager. Kalla händer saboterar navigation, matlagning och tempo snabbare än man tror.
• Testa allt i träning. Om jackan skaver, om lampan lyser svagt eller om ryggsäcken sitter fel ska du veta det före start.

De mest användbara extragrejerna är inte alltid de mest spännande. En barometrisk höjdmätare kan göra höjdkänslan bättre, och en InReach kan vara värdefull om du vill ha extra kommunikationsmöjlighet i riktigt utsatt terräng. De är inte obligatoriska, men de passar bra för den som vill ha mer marginal i ett lopp där avstånden, kylan och terrängen redan kräver mycket. Därifrån är steget kort till de misstag som faktiskt kostar tid.

Misstagen som ger onödiga straff eller en tung dag i fjället

Det är sällan de stora strategiska valen som fäller folk i första hand. Oftare är det små missar i utrustningen som ger strafftid, onödig trötthet eller en natt som blir mycket hårdare än den behövde vara. Enligt arrangörens regler får du inte heller luta dig mot telefonen som navigation, och det är en viktig gräns att förstå redan innan start.

• Fel typ av kompass. Kompass i klocka eller annan genvägslösning är inte godkänd.
• För tunn sovlösning. Ett underlag som inte uppfyller tjocklekskravet blir snabbt ett komfortproblem, sedan ett säkerhetsproblem.
• Endast ett par handskar. När de blir blöta eller kalla finns ingen plan B.
• Regnponcho i stället för riktigt skal. Det ser lätt ut på papperet men räcker inte när fjället blir blött och blåsigt.
• Otydlig packning i säcken. Om du inte hittar pannlampa, energi eller torrt byte snabbt tappar du både tid och fokus.
• Missad utrustningskontroll. Saknad personlig utrustning ger 15 minuter per sak, och teamutrustning 30 minuter per sak.

Det här är också skälet till att jag alltid vill att laget går igenom utrustningen tillsammans, inte var för sig. En person ser till värmen, en annan till navigationen och en tredje till reservlösningarna i nattlägret. När båda har koll på samma lista minskar risken för att något viktigt lämnas hemma. Då återstår bara sista kontrollen före start.

Min sista kontroll innan jag låser ryggsäcken

Om jag skulle sammanfatta allt i en enda praktisk rutin skulle den se ut så här: först säkerhet, sedan väderskydd, sedan sömn och energi. Det är den ordningen som gör mest nytta i BAMM, eftersom fjället straffar den som packar omvänt. Jag skulle också vara noga med att inte överfylla transportpåsen i 30-klassen, eftersom arrangören bara accepterar tält och sovsäckar där.

• Jag prickar av all obligatorisk personlig utrustning en sak i taget.
• Jag dubbelkollar att lagets tält, kök, första förband och väderskydd ligger i rätt säck.
• Jag ser till att mobilen är laddad och att powerbank samt kablar ligger lätt åtkomligt.
• Jag lägger in tillräckligt med mat för hela loppet och en nödranson som uppfyller kravet.
• Jag ser till att båda i laget vet vem som bär vad, och var varje kritisk sak ligger.

Om jag skulle välja en enda tumregel inför BAMM så är det den här: packa för att klara en kallare, blötare och mer utdragen dag än du hoppas på. Då blir utrustningen inte bara en checklista, utan ett verkligt stöd för prestationen. Och när den delen sitter kan du lägga energin där den hör hemma, på orienteringen, samarbetet och själva loppet.