Hammarby Alpin Marathon i Stockholm är ett av de där lopp som direkt avslöjar om du gillar utmaningar mer än snabba kilometertider. Här handlar det inte om en vanlig maratonbana, utan om upprepade klättringar i Hammarbybacken, smart energiintag och disciplin när benen vill protestera. I den här genomgången får du veta hur loppet är upplagt, vilken distans som passar vem, hur du bör träna och vad som faktiskt spelar roll på tävlingsdagen.
Det viktigaste inför loppet är banan, höjdmeterna och din pacing
- Loppet går första advent, den 29 november 2026, med start klockan 09.00.
- Maratondistansen består av 22 varv och landar på ungefär 45 km med drygt 2 000 höjdmeter.
- Halvdistansen är 12 varv och passar löpare som vill ha samma känsla men något kortare arbete.
- Maxtiden är 9 timmar, så det här är mer uthållighetsprov än fartjakt.
- Stavar är tillåtna, och pannlampa blir relevant om du riskerar att springa in i mörkret.
Vad Hammarby Alpin Marathon faktiskt är
Det här är i grunden ett backlopp som använder Hammarbybacken som motor. Arrangören beskriver det som en ultramarathontävling, eftersom den långa distansen är något längre än ett vanligt maraton, och det är en ganska träffsäker beskrivning. För mig är poängen enkel: loppet belönar löpare som kan hålla jämn ansträngning, tänka i timmar snarare än minuter och acceptera att gång i stigningen ibland är den smartaste lösningen.
Starten går klockan 09.00, och maxtiden är 9 timmar. Det gör att loppet passar bäst för dig som har vana av terräng, kuperad maratonträning eller längre trailpass, men också för dig som vill göra en kontrollerad utmaning snarare än jaga en specifik sluttid. Det här är alltså inte ett lopp där du tjänar mycket på att öppna hårt. Tvärtom brukar det vara den säkraste vägen till en tung sista tredjedel.
Senaste resultaten visar också hur mycket förutsättningarna påverkar: på den långa distansen har tiderna varierat rejält mellan olika år, vilket säger en hel del om hur mycket väder, fäste och upplägg betyder här. Det är just den sortens lopp där genomförandet väger tyngre än ren landsvägsfart, och det blir tydligt först när man ser hur banan faktiskt är lagd.
Så ser banan ut varv för varv
Banan går upp, över och runt Hammarbybacken och är snitslad hela vägen. Starten ligger vid foten av backen, medan registrering och mål ligger vid vindskyddet i barnbacken, så loppet har en tydlig loopkänsla: samma plats, samma backe, nytt varv. Det låter monotont på pappret, men i praktiken är det just upprepningen som gör loppet mentalt intressant.
Varvet är ungefär 2 050 meter långt och innehåller runt 85 höjdmeter. Den korta längden betyder att du snabbt lär känna banan, men också att du kommer tillbaka till samma punkt många gånger med allt tröttare ben. Jag tycker att det är en viktig detalj, eftersom många underskattar hur mycket den mentala belastningen ökar när samma backe ska lösas 12 eller 22 gånger.
Arrangören anger också att väskor kan lämnas vid foten av backen och att vatten, sportdryck och viss fast energi finns vid varvningen. Det är små detaljer, men i ett varvlopp gör de stor skillnad: du kan planera ditt lopp mer exakt och slippa bära mer än nödvändigt.
Maraton eller halvdistans är två olika upplevelser
Jag skulle inte se de två distanserna som samma lopp i olika längd, utan som två ganska olika utmaningar. Maran är för dig som vill testa uthållighet på riktigt, medan halvdistansen är mer en intensiv trailinsats där du fortfarande får samma backprofil men utan att hela dagen försvinner. Båda kräver styrka i stigningarna, men de ställer olika krav på energi, fokus och återhämtning mellan varven.
| Del | Maraton | Halvdistans |
|---|---|---|
| Varv | 22 varv | 12 varv |
| Längd | Circa 45 km | Circa 24-25 km |
| Höjdmeter | Drygt 2 000 hm | Runt 1 000 hm |
| Maxtid | 9 timmar | 9 timmar |
| Passar bäst för | Löpare med vana av lång trail, kuperad maratonträning eller ultratänk | Löpare som vill ha en hård men mer hanterbar backutmaning |
Om du tvekar mellan dem skulle jag vara ärlig med din erfarenhet: har du inte sprungit mycket kuperat på trötta ben tidigare, är halvdistansen oftast det klokare valet. Den ger tillräckligt mycket av loppets karaktär för att vara minnesvärd, men lämnar mindre chans till att benen går sönder av ren volym. Har du däremot redan gjort längre trailpass, bergslopp eller maraton med höjdmeter, då är den långa distansen den riktiga prövningen.
Så förbereder jag mig för backarna
Det som brukar fungera bäst är inte att bara springa mer, utan att kombinera backpass, styrka och energiträning. Jag hade lagt uppladdningen ungefär så här:
- Ett backpass i veckan med 6-12 repetitioner i brant lutning. Fokus ska vara jämn fart och kontrollerad ansträngning, inte maxning.
- En längre kuperad tur där du övar på att gå snabbt i stigning och springa när lutningen tillåter det.
- Styrka för säte, lår och vader med till exempel step-ups, utfall, split squats och tåhävningar. Det här är tråkigt men effektivt.
- Nedförslöpning i kontrollerad dos, eftersom framsida lår ofta är det som avgör hur fräsch du känner dig efter halva loppet.
Jag brukar också rekommendera att du testar energiintaget på passen. Ett rimligt riktmärke för längre arbete är ungefär 40-60 gram kolhydrater per timme om magen är ovan, och mer om du redan vet att du tål det. Poängen är inte att pressa in exakt en siffra, utan att undvika det klassiska misstaget: att träna hårt men lämna magen helt oförberedd på tävlingen.
Det här är också en bra plats att bli konkret med tempo: träna gärna på att växla mellan löpning och effektiv gång utan att tappa rytm. Den förmågan är ofta mer värd än ytterligare en intervall på platt mark.
Tävlingsdagen utan överraskningar
På tävlingsdagen vinner du mycket på att göra allt enkelt. Avprickningen sker vid vindskyddet i barnbacken, starten ligger vid backens fot och du kommer tillbaka till samma plats varje varv. Det innebär att logistik faktiskt går att styra: packa en väska med torra kläder, håll koll på energi du vill kunna nå snabbt och gå igenom exakt var du tänker ta din första påfyllning.
- Skor: välj terrängskor med bra grepp snarare än snabba landsvägsskor.
- Stavar: tillåtna, och de kan vara värdefulla om du är van att använda dem i brant terräng.
- Lampa: pannlampa blir viktig om du riskerar att springa när det blivit mörkt, eftersom solen går ner tidigt nog för att det kan bli aktuellt.
- Energi: lägg upp intaget från första timmen, inte när du redan är tom.
- Kläder: klä dig lager på lager och räkna med att du blir varm i uppförsbackarna men snabbt kyls ned mellan varven.
Jag hade också tänkt igenom två små saker som ofta avgör komforten mer än man tror: var du lämnar väskan och hur du löser vätskefyllning utan stress. När de bitarna sitter blir loppet betydligt lugnare, och det är ofta lugnet som avgör hur bra sista tredjedelen blir.
Det som gör loppet värt mödan är att det testar kontroll, inte bara styrka
Det som gör det här loppet speciellt är inte bara backen, utan kontrasten mellan enkel bana och hård belastning. Du springer nästan hela tiden på samma plats, men varje varv känns annorlunda eftersom kroppen måste förhandla om arbetet gång på gång. Det är också därför många uppskattar loppet som ett vintermål: det är lätt att förstå, svårt att bemästra och tydligt nog att ge konkreta svar på hur bra din backuthållighet faktiskt är.
Om jag skulle ge ett enda råd till någon som funderar på att springa här, så är det detta: träna på att hålla kontroll, inte på att imponera på första varvet. Då får du ut mer av banan, mindre av slitaget och en betydligt bättre chans att njuta av hela dagen. Lägg till lite marginal i planeringen, välj distans efter din verkliga kuperade erfarenhet och låt loppet bli en mätare på uthållighet snarare än ett test av ren vilja.
